Inskrivning - I morgon smäller det!

Då var den här, dagen före dagen så att säga. I morse kl.08 skrev vi in oss på förlossningsavdelningen och i morgon bitti kl.07:00 ska vi vara tillbaka för förberedelse inför operation. Själva inskrivningen gjorde mig helt klart mer nervös än vad jag var innan, troligtvis för att en del information vi fått tidigare inte stämde överens med den information vi fick nu.

Först kallades vi in till ett rum med ett gäng andra blivande föräldrar och informerades kort om vad som kommer att hända, av dom i gruppen så var vi först ut på snittlistan och även först ut att få träffa barnmorskor och läkare. Det började med ett stick i fingret hos en barnmorska som sedan klämde på magen för glatta livet för att känna hur bäbisen låg. När vi gjorde det sista ultraljudet för tre veckor sedan låg bäbisen i säte, alltså åt fel håll med rumpan ner och huvudet upp. Nu tyckte sig barnmorskan känna ett huvud neråt, så efter ett nytt ultraljud så verkade det som att han vänt sig rätt nu, inte för att det spelat någon roll när det ändå ska snittas men ändå. Hon kollade även på ärret från förra kejsarsnittet varpå jag påpekade att det gått upp lite förra gången och att läkaren jag träffat då sagt att det måste ha berott på att det kommit bakterier på tråden i samband med att dom sydde ihop mig, med andra ord inte så kul. Ja ja, men så kan det bli och du ska bara veta hur mycket skit som flyger omkring på sjukhus, sa barnmorskan. Det känns ju betryggande, svarade jag.

Efter barnmorsebesök och ultraljud så var det dags att träffa narkosläkaren. Jag förstod inte mycket av vad han sa om jag ska vara ärlig, men hans tonläge lät självsäkert och han pratade med ett leende på läpparna så det blir säkert bra. Förra gången hade jag fått både epiduralbedövning och spinalbedövning, denna gången skulle det endast bli spinalbedövning. Innan vi gick därifrån så sa han att man skulle tänka på att inte kolla upp på lampan under operationen. Detta då en patient nyligen påpekat detta och läkarteamet varit helt oförståendes. Titta själv, hade hon sagt och hehe, ja, man kan förstå att det kan kännas obehagligt. Narkosläkaren tog fram sin ipad och visade en bild för oss. Fotot visade anledningen till varför man inte skulle titta upp i lampan, den speglade nämligen själva operationen bakom skynket. Fräscht. Så i morgon ska jag försöka att inte titta upp i lamporna, det blir lite som att säga till någon att inte tänka på färgen blå. Vilken färg tänker man då på?

Så fort jag fick veta att jag skulle snittas så hade jag bävat för hur det skulle vara ifall Mathias inte skulle få sova över. Men vår barnmorska på MVC berättade att dom (personalen på BB) lärt sig uppskatta partnerns närvaro efter ett snitt, då man inte kan/får bära något och därav oftast är mer krävande än någon som fött vaginalt. Så när barnmorskan sa att dom alltid gör plats för partnern så kände jag att jag kunde andas ut. Idag på inskrivningen lät det dock helt annorlunda och den barnmorskan sa att det inte alls är säkert att han får sova över, utan det får vi reda på i morgon eftermiddag. Hon berättade att dom stängt ner en BB-avdelning och att även om BB-personalen var stressade och hade häcken full så var det inte säkert att han skulle få plats. Usch, nu blev jag nervös igen. Håller tummarna för att han får sova över!

Nej, nu ska jag ta och kalasa till det med första omgången Descutan, ett medel man ska smörja in kropp och hår med kvällen innan och samma morgon som operationen. Enligt barnmorskan så kommer håret att bli som svinto och huden bli fnusktorr och klia. Det var inte riktigt den bilden jag sett framför mig när jag fick veta att jag skulle snittas, hade snarare tänkt mig fina händer och fötter, ett gott hemmaspa kvällen innan och annat smått och gott. Men det får gå ändå och så fort den lilla ligger på mitt bröst så är allt bortglömt, tänk att en lillebror kommer till världen i morgon.

♥

 

PS. Följ mig gärna på Instagram också, du hittar mig som: MittGlammigaLiv